“Go digital or die”

Vi hade en riktigt kul föreläsare idag: Mark Comerford. Dock är det inte han som syns på bilden, mannen på bilder var rena sömnpillret i jämförelse. Mark’s lättsamma och arroganta attityd var betydligt roligare att lyssna på än de föreläsningar vi haft hittills. Att han även har en bakgrund som svetsare och tunnelbaneförare men numera arbetar som webborakel känns jäkligt inspirerande. Hör bara, Webborakel, hur spännande låter inte det?! Det kan hända att jag gillade honom bättre bara för att han är irländare också. Det ger si så där ett tiotal extra plus i kanten. För finns det härligare människor är just irländare?! Lustigt nog börjar de dyka upp lite här och var runt omkring mig just nu…
 
Men för att återgå till föreläsningen så handlade den bland annat om sociala nätverk och dess betydelse. “Finns du inte i mitt sociala nätverk så finns du inte alls”. Och jag kan inte annat än att hålla med! På gott och ont så klart. Han visade även en video från twitter där en kille hade voltat med sin bil ute på vischan. Det första han gjorde var att sända live från sin mobil ut på twitter. Vilket kan kännas lite absurt? Men den här killen fick respons från hela sitt sociala nätverk som i sin tur kontaktade sjukvården, bilbärgare och kom med råd om vad han borde göra då han troligtvis var i chock. Han betonade även vikten av att vi framtida utvecklare av de kommunikativa medlen faktiskt hänger med i den här världen. Det är som att lära sig simma. Du kan läsa alla böcker det finns om hur man simmar men du kommer aldrig lära dig på riktigt förens du hoppar i vattnet. Är vi inte en del av den kommunikativa vardagen nu är vi inte med i framtiden helt enkelt. Så det var något skrattretande när så gott som ingen av oss 120 elever som lyssnade räckte upp handen på frågor om vi hade twitter, bloggar eller ens en iphone! Själv var han online på twitter under själva föreläsningen och uppmuntrade klassen att vara det med. Det kom ständigt olika pling från hans dator som indikerade på svar från twitter och msn. Självklart väldigt medvetet.

Han tog även upp olika förändringar som till exempel synen på vänner. För många är en vän någon man träffat men det är vanligare och vanligare att man har ett digitalt nätverk med vänner som man inte träffat men ändå anser som sina vänner. En annan förändring är sin dagbok. Förr i tiden skrev man i en dagbok som man kunde låsa och som man sedan gömde noggrant så att ingen kunde läsa den. Nu har man en offentlig blogg. Det intressanta är att man inte har ändrat sitt sätt att skriva, det är samma pinsamma och privata detaljer. Att dela med sig allt för mycket av sitt privatliv kan vara en känslig övergångsperiod. Att lägga upp pinsamma bilder på facebook från senaste fyllan kanske är dumt om vissa framtida chefer ser men det är mer troligt att vi i framtiden kommer vilja se just sådana bilder. Det indikerar på att personen har ett liv. Att vi alla faktiskt gör pinsamma saker men att vi vågar stå för dem och vem vi är. Att vi är trygga i oss själva. Som Mark sa ” Har den inte några pinsamma saker är den hemlig och då vill jag inte ha dem i min organisation”. Han kollar alltid om personen han rekryterar finns virtuellt. Gör den inte det så sållas dem bort på en gång. Samma sak kommer det nog vara om tio år då nästa generation sitter och rekryterar. Hm… Något att tänka på kanske?