“You speak pole?”
Det är så kul att se hur pole dance trenden sprider sig och hur personer med olika bakgrund hittar till samma studio. Det är allt från läkarstudenten, det är revisorn på storbolaget, studenten som läser farkostteknik på KTH, kassörskan bakom disken, den professionella dansaren, juristen som studerat International human rights law o.s.v. Alla är dock lika öppna och trevliga mot varandra! Framför allt är vi alla lika inbitna fantaster. Idag stötte jag på en tjej från samma studio och hon jobbade bakom kassan i butiken jag besökte. Jag känner henne inte men hon sken upp i ett enda stort härligt leende och visade stolt upp sitt stora feta blåmärke på armen. Kännetecknet ala Fight Club Society. Den attityden värmer och jag kom på mig själv att gå och le resten av dagen.
Det har även hänt mig ett par gånger och det händer mina vänner titt som tätt. Jag syftar på situationen då man hamnar på en fest och pratar lite artigt med någon man inte känner och sedan visar det sig att båda tränar pole och genast skiner ansiktena upp och ögonen får den där lilla gnistan. Resterande tid av kvällen står båda framåt böjda och diskuterar ämnet som om det inte fanns något slut. Det funkar i Sverige, det funkar internationellt. Som om alla pole junkies talade samma språk. Det känns verkligen som om jag hittat min plats här i livet.
_________________________________________________________________
It’s fun to see how the pole dancing trend is spreading and how people with different background find their way to the same pole studio. There’s the doctor at the hospital, it’s the auditor, the engineering student, the cashier, the professional dancer etc. We all love this kind of sport and everyone are so open and friendly! I really like it. I was shoping today and met a girl from our studio. I don’t know her but she was working at that store and she got this big smile when she saw me and she showed me this big, fat bruise on her arm with such a pride. It was just like a scene from Fight Club. This attitude warms my heart and I continued to smile the rest of the day.
Another scene that occurs every now and then is the one when you end up at a party, talking to some random stranger and then it turns out that both of you are pole dancers. You can actually see the same spark in their eyes and you end up talking about pole all night. It works in Sweden, it works internationally. As if all pole junkies spoke the same language. It really feels like I found my place in life.
