Fick ett schema mailat av calasthenics-killen från gymmet i måndags. Så jag tog mig till gymmet idag för att testa på en del av teknikerna. Det var tungt kan jag ju säga. Och mina händer håller på att gå sönder. Men det kan säkert bli kul om man får in rutin på det! 
Jag tycker alltid det är lika lockande att se vilka klättermöjligheter det finns på ett vanligt gym, men jag har aldrig riktigt vågat experimentera. Men så på gymmet idag såg jag hur en kille, stor som ett hus, tar tag i en ställning och gör flaggan rakt ut. Så jag vill inte vara sämre jag och går därför till andra sidan för att försöka mig på en jag med. Vilket inte går lika bra men resulterar i att den här killen genast börjar ge instruktioner kring hur jag bör göra för att förbättra tekniken. Sedan smiter han iväg för att visa det bästa redskapen på stället för att göra en flagga men beklagar sig över att de inte finns någon stång på plats eftersom det hade varit mer ultimat. Jag kunde inte låta bli att börja flina och frågar honom om han brukar träna med en stång! Till svars börjar han genast visa en massa trick som man skulle kunna träna om man hade en vertikal stång och entusiasmen lyser starkt. Det kändes så otippat. Så resterande tid övergav jag mitt tråkiga rygg-pass och hoppade på hans träningsstil istället. Det visade sig att han tränar en hel del roligare varianter av push ups, flaggor, chins och plankor. Ungefär som killen i videon ovanför. Det vore ju galet kul att kunna…
Why, why, why?! Jag förstår inte trenden bland pole-bloggar att lägga upp bilder på – helt ärligt talat, grymma trick tillsammans med en tillhörande text som beskriver alla brister som bilden visar. Jag gör det och många andra gör det. Men varför?? Borde inte jantelagen vara utrotad 2012? Be proud!
Super cute! Som en liten tv-spels ninja. Så här vig och duktig vill jag också bli
Jag hade tänkt börja komma igång med min löparträning i vår och kostade på mig ett par ordentliga löparskor. Men jag han knappt börja innan jag skadade mig, igen. Jag vet däremot inte om det är på grund av löpningen eller stretchningen. Det senaste året har inte varit något bra träningsår alls, många käppar i hjulet. Den här gången är det baksida knä som strejkar sedan fem-sex veckor tillbaka. Nu har jag i alla fall fått en tid för röntgen och troligtvis är det en bakercysta, det vill säga en svullnad med vätskeutgjutning i knäleden, som är problemet. Det tråkiga är att den även har hindrat mig från vissa pole trick som kräver att jag aktiverar baksida lårmuskler eller placerar stången i knävecket. Någon som har haft liknande problem tidigare?
Det här vill jag lära mig
Apropå att hålla sig fast i stången med ena örsnibben 
här har vi den.. nästan!
När jag började med pole dance för över tre år sedan så känns det som att nivån låg mycket lägre. Jag tror det tog ett bra tag innan vi nybörjare ens fick lära oss en vanlig “invert” som syns på bilden här ovanför och man tyckte att det var riktigt imponerande. Sen dess har allting bara rasat iväg och under resans gång har man fått omvärdera sin syn kring vad som är möjligt och inte. Man började snabbt inse vilket otroligt maskineri den mänskliga kroppen är och hur mycket den ändå tål att pressas till. Även på “äldre dar”. Den här evolutionen blev dock en snabbuppgående spiral rätt fort utan några egentliga gränser och idag känns nivån så enormt mycket högre. Det finns trick som är helt enastående att man tappar hakan. De är så otroliga att de nästan blir för mycket och du vill helt enkelt kasta in handduken. Som det otroliga tricket här under, en slags vertikal brygga på några få milimeter blanpolerad yta i högklackat!! Bara en vanlig “Starfish” var nog imponerande för ett år sedan.
Samtidigt är det kul att se att du kan vara 32 år gammal och ändå bli en hyfsat duktig contortionist som slår knut på dig själv och håller dig kvar på stången med ena örsnibben (ok, något överdrivet). Men det krävs nog en elitidrottares engagemang och tålamod.. (och kanske även lyxen av ett rutinfast jobb som tillåter möjligheterna till den typen av träning och en stabil vardag). Hur som helst så ska det bli spännande att se hur långt det faktiskt kan gå.
Det finns så otroligt många intressanta karaktärer där ute i världen. Den här veckan har jag snubblat på flera inspirerade individer. Kreativa människor som vågar följa sina impulsiva drömmar, som försöker suga åt sig livets alla lärdomar ur varje situation. Det är alltid lika fascinerande att ta del av deras liv om så bara för en liten stund.
Som idag då jag hade en impulsiv dansdejt i en av Kulturamas danslokaler. Jag har länge velat lära mig dansa så det lät som ett kul sätt att hitta nya bekantskaper på. Eftersom jag har en koordinationsförmåga som en fiskmås för det mesta trodde jag att det skulle gå käpp rätt åt ***… men det var riktigt kul!
Direkt därefter bar det iväg till Capoieran där ett glatt gäng väntade. Den lilla gruppen hade expanderat och blivit fyra gånger så stor vilket var riktigt kul att se. Uppvärmningen var precis som förra gången, groteskt jobbig, men samtidigt kul med några nya övningar. En övning som jag lagt till i minnesbanken till framtida uppvärmningar (man vet aldrig när man kan behöva leda en uppvärmning) är en parövning där den ena partnen står på alla fyra medan den andra placerar svanken över ryggen på vännen och gör en slags “bakåtkullerbytta”. Sedan varvar man detta tills man får en riktigt bra fart på det.
Min bortadopterade kattunge fyllde hela ett år nu i veckan. Det är nästan skrämmande hur snabbt tiden flyger fram. Det känns som om det bara var några få månader sen som hon slog tassarna kring min stång för första gången. Saknar henne massor..
(gammal bild)
När man når en viss nivå inom pole dance krävs det en viss vighet för att gå vidare, därför föredrar jag trick som snarare kräver en del fysisk styrka men främst styrkan av att bita ihop av smärtan. Som Surfer dude! Den brukar även imponera. I brist på bräda och vågor får man vara kreativ och surfa på annat sätt ett av mina favorit par-trick som jag lärde mig på Lu Nagata’s Pole Art workshop 2010. Apropå Pole Art så har ni väl inte missat att köpa biljetter till årets föreställning på Göta Lejon?!
Jag var förbi studion idag och kollade på Serenas PoleChoreo-klass och deras dans som de jobbat på vid 8 tillfällen. Serenas klasser har alltid hög kvalité men den här gången tror jag att det var en extra tuff koreografi med många smådetaljer. (Jag har ju suttit och tjuvtittat från receptionen när de tränat ) Men trots att jag tittat i smyg blev jag ändå grymt imponerad idag när jag såg resultatet. Jag glömde dock kameran hemma så jag fick filma med mobilen, varnar för halvkass kvalité på ljud och bild.
Mäter träningspassets intensitet genom antalet blåmärken. Gårdagens har bra potential. Men mest känns det i revbenen. Vi gjorde en riktigt kul vidareutveckling på cupid till spirello igår. Istället för att fånga upp stången med benen skulle vi fånga den med magen, ungefär som Andreas Lindström i videon här ovanför (0:30 sekunder in i videon). Farten i fallet i kombination med huden och stångens material känns. Speciellt då huden på magen är rätt känslig jämför med andra områden på kroppen som blivit mer smärttåliga och kanske har byggt upp ett tjockare lager hud som skydd. Jag gjorde tre seriösa försök (med Pablo som passa, annars hade jag åkt rakt ner i parketgolvet). Därefter gick det inte att göra så mycket mer och idag känns det lite som om man fått en spark på revbenen och huden stramar som om den varit ute i solen för länge.
Ju mer jag deltar på Akro-passen desto mer sugen blir jag på att testa Chinese Pole. Jag gillar den akrobatiska och lite mer.. grabbiga stilen
Så var det redan 1:a maj, Marinas månad i Pole Kalendern. Den här bilden är en av mina favoriter och jag gillar verkligen konceptet. Tyvärr är det inte jag som tagit den, det är alla vårs egna Nelle som både fotograferat och retuscherat. (Den människan är fullproppad av talanger!)
Och är det någon som jag saknar i studion nu förtiden så är det Marina – The Pole Ballerina. Däremot är det kul att se att det går så bra för henne borta i staterna. Dels så pryder hon omslaget till senaste Pole Spin Magazine (vilket ni redan fått höra tre gånger om men som är värt att nämna en fjärde;). Några av bilderna i tidningen finns med i videon här under.
Jag stannade kvar en timme efter Pablos Akro pass idag, min kropp var förvisso helt slut men kände att jag behövde nöta lite extra. Det blev en del handstående och jag börjar ändå tycka att jag ser lite resultat på axlarna. Det jag vill klara härnäst är att gå ner sakta med benen åt sidan, något som jag har sett från stretchpassen. Provade för första gången idag men lyckades inte hitta tekniken i magen. Sen blev det en del av Pablos “floor work”, “Fish Flops”, framåtfall och sist en “spirello”. På slutet var jag extremt trött plus att jag gjorde misstaget att tänka “en sista gång”. (Det är aldrig “en sista gång”, det är nämligen då man oftast gör sig illa). Så jag tog i lite extra och slog till fotknölen på nerven så där lagom skönt att det strålar i hela benet
Men det är få gånger som man är så lycklig som när man stapplar hem efter ett rejält träningspass kl tio på kvällen med bra musik i öronen och ser bort över horisonten där himlen fortfarande är ljus. Kärlek! ♥
Jag är så otroligt nöjd med gårdagen ♥ Fyndade några rejäla fynd på Stockholms Burleskloppis (en marknad för vintage-och burleskkläder och andra diverse prylar). Jag blev förvånad hur billigt det var. Det dyraste plagget jag köpte kostade 100kr! Jag letade efter liknande saker på Beyond Retro häromdagen och fast de inte alls var lika snygga kostade fyra gånger så mycket. Så för den som är intresserad jag kan verkligen tipsa om detta återkommande event.
Därefter mötte jag upp vän och åkte ut mot Cirkus Cirkör i Alby för att kolla lite på deras lokaler. Sen såg vi sista visningen av Undermän. En föreställning kring tre män som varit just undermän där de har balanserat, lyft och räddat sin partner som de nu har förlorat och därmed även sina karriärer och drömmar. Den var riktigt sevärd och väckte upp en hel del tankar kring relationer, separationer och vägen därifrån.
Det är kul att läsa i alla vänners bloggar att det går bra på luft-akro passen, men jag måste erkänna att jag är lite, lite avis. Jag hade bra gärna velat vara med men nu jobbar jag dem kvällarna så jag hade inte möjlighet att delta. Istället kommer jag ta privatlektioner i maj vilket jag verkligen ser fram emot. Och förhoppningsvis kanske det blir fler kurser till hösten nu när intresset finns. Håller tummarna.
Here are some pictures from my photoshoot with the amazing Sara Jane! Two of these images are photographed through a piece of white fabric which I had cut out a small hole in. We got that idéa while we were shooting and wanted to try it out (although I could probably get the same feeling by doing it in Photoshop). And it was a challenge trying to take a photo of Sara while she was moving from one position to another and the hoop spinning slowly at the same time. But I really like the effect!
By the way, I hope you liked my page on Facebook If not, you’ll find it here: Photographer Stina Hedberg.
“A ballet way of life is actually very simply – living. Just living. To the fullest.”
In my next life, I’m gonna be a dancer, beacuse I want to have that control. “I want a perfect body and I want a perfect soul…”
Wonderful choreography and lovely song ♥
Med tanke på hur snabbt trött man blir i händer och underarmar av att klättra i tyg är jag djupt imponerad över dem som får denna konstform att se så enkel ut…
Det blev en tapper tur till Sickla idag där jag fick sällskap av underbara Camilla uppe i trapetsen. Det blev även lite tyg men mest handstående. Upptäckte på Capoerian i fredags att jag faktiskt kunde balansera ett tag utan vägg och utan att falla över, vilket jag inte kunnat tidigare. (Noob!) Ett litet steg i rätt riktning..
Sen träffade vi även på Clara och Sara från pole studion där. I deras bloggar hittar ni lite fler inspirerande fotografier och filmer.
Min motivation till pole har varit rätt så dålig den senaste tiden och jag har inte riktigt lyckats kicka igång den igen. Så jag har bestämt mig för att ta en lite paus och testa något annat, bland annat Capoeira.
Capoeira är en blandning av kamp, akrobatik, dans, musik, gemenskap och frihet. På ett djupare plan innefattar Capoeira även en filosofisk, mental och social sida. Capoeirans olika moment tränar en individs balans, kroppskontroll, koordination, styrka, smidighet men även rytmik, sång och mentalitet utvecklas. Det är ett bra komplement på saker som jag tycker är kul att träna och som jag samtidigt behöver bli bättre på.
Så nu har jag alltså skrivit upp mig på en halvtermin fram till sommaren och var där första gången idag. Jag fastnade direkt! Trevligt folk, skön stämning och kul träning. Bäst av allt är att dem tar avstånd helt från våld, rökning, alkohol och droger. Ett sunt gäng helt enkelt. Skolan jag gick till vill inte bara lära ut Capoeira, utan en hel livsstil och med den även Brasiliens kultur. Därför kommer det även bli en crash course i portugisiska då läraren bara pratar portugisiska
Den gymnastiska uppvärmningen höll på i en timme och jag var helt slut när lektionen väl började – vilket inleddes med sång. Att vara extremt andfådd och samtidigt sjunga och hålla rytmen är bra träning för andningen! Teknikerna i övrigt lektes fram med en öppen attityd. Det var snarare “monkey see, monkey do”- principen som gällde vilket jag gillar. Samtidigt var alla konstant glada. I love it!
Jag har länge drömt om att se Cirque Soleil live och idag fick längtan en extra kick då jag mötte en person som varit med och uppträtt dem senaste fem åren. Kunde inte låta bli att bli lite starstrucked ^^
Finns det mysigare sätt att spendera en fredagkväll på annat än med kul träning i goda vänners sällskap?! Jag tror inte det. Jag har haft en så himla underbar kväll, trots att jag inte kunde träna helt och hållet.. tanken var att ha ett slags födelsedagsbattle. En battle går ut på att lotta fram olika motståndare så att man kör två och två mot varandra och där varje person får ca 30 sekunder i två omgångar. Under den tiden ska man försöka överträffa den andra med coolare trick eller ballare dans. Så blev det inte riktigt. Istället försökte vi oss på att se hur många som får plats på en stång samt försöka utmana fredagen den 13:e med att sätta nya dubbelkombinationer. Det blev riktigt lyckat! Stackars Annika som hänger högst upp här på bilden blev mer eller mindre skinnflådd efter att hon lyft alla från en brygga. Stark tjej! Fler bilder kommer
Idag har det varit en grymt effektiv dag. Dels hann jag åka in till studion och rigga fotostudion, fotografera Sara Jane i både ring och tyg, plocka ner fotostudion, ta mig till läkaren för att ta bort mina stygn och sedan ha ett gruppmöte inför exjobbet samt fixa klart mitt cv. Phu! Förhoppningsvis får jag även upp min hemsida till kvällen också.
