The very word ‘geisha’ means artist of the floating world and to be a geisha is to be judged as a moving work of art. The rest is shadows. The rest is secret.

Den sista inlämningen av c-uppsatsen är inskickad och jag är otroligt nöjd. Woho! Förhoppningarna var att sitta hemma hela den här vintern och mysa framför datorn med en spinnande katt i knät. Så blev det ju inte riktigt. Istället har jag flyttat två gånger, haft två extrajobb samtidigt som jag avvecklat mitt handelsbolag och startat enskild firma plus diverse frilansuppdrag. På detta har jag försökt hålla igång träningen, träffat en underbar Lahcene samt försökt ha någon form av socialt liv. Pheew. Hade jag inte haft en så grym skrivpartner hade det nog inte alls gått lika bra. Om två månader är det dock dags för nästa tunga last, nämligen examensarbetet som jag kommer skriva själv. Då har jag eventuellt en eller två flyttar till framför mig samtidigt som jag kommer ha en heltidspraktik och extrajobb att tänka på. Den perioden lär ju inte bli mindre hektisk. Pepp, pepp!

Jag som precis började få vårkänslor och så slog vinterkylan till med dunder och brak. Ändå går det inte att jämföra med förra årets kyla! Hur som så satt jag och tittade tillbaka på alla sommarbilder från de senaste två åren och hittade ett oredigerat album som fallit i glömska. (Hur jag kunde glömma bilderna på denna donna vet jag dock inte). Sophiana heter tjejen som står modell och vi lärde känna varandra på ett bad strax utanför Stockholm. Hon är en genomgod person vars inställning till livet har inspirerat mig mycket. Jag önskar att hade tid att skriva mer utförligt än så, men det får bli en annan dag.

Förra veckan var en bra träningsvecka: 4 stretchpass, 2 löppass, 2 gympass och tyvärr (!) bara 1 pole-pass. Jag har aldrig varit något stort fan av att lyfta skrot på gymmet och speciellt inte när man kan använda sin kropp till att bygga muskler på så många roligare sätt. Men nu ser jag det främst som ett bra komplement. Dels för att jag behöver träna upp mina ben då pole-utövare främst får starka överkroppar men sen har jag även behövt träna upp mina underarmar. Starka handleder och underarmar är en otrolig stor fördel när man tränar pole så övningen i videon här ovanför kan jag starkt rekommendera för andra pole-utövare!

Henriikka Roo, 1st place.

Sakta men säkert börjar det trilla in videofilmer från lördagens pole-event. Självklart gick mitt stöd till tjejerna på nps, men utöver deras nummer hittade jag två andra favoriter. Jag är så nördig, men jag gillar den typen av dansstil…

Tomashova Natalia,) 2nd place.

Pepp, pepp!

När jag var 16 år och började på gymnasiet hade vi en tjej i klassen som var 20 år och hon hade gått om samma utbildning år efter år och det året jag började var hennes sista chans att klara gymnasiet. Hon hade varit med vid så många kursstarter och sett flera av sina forna klasskamrater tagit studenten utan henne. Det var inte så att det var en speciellt svår utbildning, snarare en av dem lättare så jag frågade mig själv varför…
Idag kan jag förstå den känslan av hopplöshet. Men jag tycker inte mindre om den för det, snarare blir jag mer förbannad på mig själv!
Någon som har mycket bättre pepp är Emelie och ni kan följa hennes väg till en böjligare kropp här!

Den senaste tiden har jag börjat experimentera fram nya olika maträtter och jag lever så gott som på röror. Det går snabbt, det är billigt och det är hyffsat nyttigt. Bilden ovan är första varianten och innehåller två burkar tonfisk, 1 purjolök, 1 gullök, 1 röd paprika, 3 vitlöksklyftor, 1 chili (eller 2) och två förpackningar krossade tomater med vitlök och örter. Sedan kryddade jag lite extra med chili, spiskummin och ingefära. Starkt och smakrikt. Sedan kan man även blanda i böner så som kikärter eller kidney böner. Eller så kör man bara på böner om man känner för att äta vegetariskt. Antingen kan man äta röran som den är eller serverar till fullkornspasta eller bulgur. Det är även gott med andra fisksorter alternativt byta ut de krossade tomaterna mot en lättcreméfraish för en mer “varierad kost”.

Ingen har väl missat att gladiatorerna är tillbaka i rutan igen och på lördag är det Zaida Wiss (som bland annat driver polefit uppe i Umeå) tur att utmana. Något jag tror hon gjorde med bravur. Jag hade gärna suttit bänkad framför tv:n och hejat (om jag haft en tv) men just den här lördagen är det även Battle of the Pole där Moa Holgersson, Lina Elvmyren (som vann Pole SM i Star klassen) och Serena Mon De Vienne från North Pole kommer att tävla. Vilket jag inte får missa!! Biljetter införskaffades igår. Yeay!

Eftersom jag inte har stretchat rygg tidigare kan det vara lägligt att ta lite bilder att jämföra med när kursen väl är slut. Bilden ovan visar alltså mitt utgångsläge och härifrån kan det bara bli bättre. Till att börja med vill jag få ner axlarna som är osexigt stela. Men första utmaningen blir att lära mig andas i denna position och sedan lära mig andas utan att få panik. Gårdagens omvårdande kommentar när jag väl ligger där säger allt:

“Det kommer kännas som om du kvävs de första gångerna, men det släpper sen…”
- Mer erfaren deltagare

För många är backbends en position som uppfattas som känslomässigt laddade, utmanande och ofta obekväma. Men trots detta anses de även vara en av de mest terapeutiska delarna inom yoga. Terapeutisk kanske är helt rätt ord för mitt i det första passet lyckades jag få loss en massa spänningar och blockeringar i kroppen. Samtidigt var det frigörande att äntligen lyckas pusha sig själv över gränsen för vad man tror sig klara av!

__________________________________________________________

Since I have not done backbends before it may be time to take some pictures to compare with when my stretching course ended. The picture above shows my starting point and from here it can only get better! To begin with, I would like my shoulders to be more flexible. But my first challenge will be to learn how to breathe in this position and then learn how to breathe without panic. Yesterday’s comment says it all:

“It will feel like you’re suffocating the first few times, but it will go away…”
- a more experienced participants

For many, back-bending is an emotionally charged, challenging and often uncomfortable part of practice. However despite its discomforts back-bending can be one of the most therapeutic parts of a yoga practice. Therapeutic might be the right word. I managed to dislodge a lot of tension and it was really liberating to push myself beyond my limits!

Jag kickstartade denna vecka med tre träningspass i måndags! 90 min på gymmet (ben), 60 min pole plus 60 min ryggstretch. På gymmet fick jag en utmaning som jag inte kunde neka. Utmaningen är inspirerad av Ako Rahim som ni ser i videon här ovanför och går ut på att under 13 minuter klara av 100 lyft med 60% av ens personliga Repetition Maximum (RM). Repetition Maximum står för hur mycket vikt du klarar av att lyfta vid angivet antal repetitioner. Alltså, maximalt antal gånger du klarar av att lyfta en vikt utan att dra in på teknik och utförande. Om du orkar lyfta max 70 kg i bänkpress är 70 kg ditt RM 1. Då klarar du inte av att lyfta 70 kg mer än en gång. Första utmaningen började med framsida lår och jag klarade den nätt och jämt med 4 sekunder. På slutet är mjölksyran himmelskt skön och det går bara att köra ett lyft åt gången. Andra utmaningen var vaderna och den klarade jag på 9 minuter vilket betyder att jag hade på tok för lätta vikter! På detta körde jag och min nya “PT” även andra övningar och så här tre dagar efteråt har jag fortfarande träningsvärk så att jag knappt kan gå. Ett hett tips för den som känner sig utmanad!

Som fotointresserad borde jag vara stammis på Fotografiska, men igår var det första gången jag var där. Det var främst Nick Brandt’s otroliga alster som lockade men jag gillade även utställningen med den spanske fotografen Aitor Ortiz. Det blev en sån härlig kontrast mellan savannens privata sfär mot människans betongdjungel. (Nick Brandt har sin sista utställningsdag idag, men Aitor kan ni se fram till den 4:e mars. Do it).
Efter att det kulturella behovet stillats något blev jag bjuden på middag på Fridays av nya kärleken. Och vilket middag! Vi fyllde bordet med tallrikar fulla med mat och paret bredvid kunde inte dölja sina tankar när de stirrade ut oss samtidigt som vi glatt åt upp allting. Hur allting fick plats vet jag inte och i vanliga fall är jag den som äter en tredjedel av tallriken. Jag kan inte förstå vart all denna hunger kommer ifrån?! Det tar aldrig stopp nuförtiden.

_________________________________________________________

One would think that I should be a regular visitor at Fotografiska in Stockholm, but yesterday was my first visit. Like so many others, I was there to see Nick Brandt’s amazing photo’s but I also took the opportunity to see the Spanish photographer Aitor Ortiz and his pictures. Most of all, I liked the contrast between the vivid savannah and the strict architecture.
Afterwards did I have a huge dinner date with my new love at Fridays. And what a dinner! We filled the table with plates full of food and the couple next to us couldn’t conceal their thoughts when they stared at us while we happily ate up everything. I have no idea how we manage to do that? I am usually the person who eats like a tiny bird. I can not understand where all this hunger come from?!

Aitor Ortiz

Det blev battle i studion igår ändå och även om jag lovade mig själv att ta det rätt så lugnt på grund av förkylningen så sattes ribban högt på en gång. Först ut var jag mot en tjej som heter Annika som började träna för Nelle för fem år sedan(!) Därefter mötte jag superviga Emma som bland annat undervisat Pole i USA och arbetar som yoga och pilatesinstruktör. Sist men inte minst battlade jag mot Clara som började träna ungefär samtidigt som mig men har avancerat enormt den senaste terminen.
Efter att vi battlat fick alla välja en hel låt att improvisera till och jag är djupt imponerad av hur duktiga alla är! För min del var det första gången jag improviserade så länge och första gången jag visar upp något överhuvudtaget inför en “mindre publik”, om man räknar bort nyårsafton. Jag hade förberett en hel del trick i huvudet innan men när man väl stod där uppe försvann alla tankar och huvudet blev blankt. Nästa gång kommer jag behöva träna in betydligt fler kombinationer till nästa gång!

_____________________________________________________________

I forced myself to the studio yesterday, despite my nasty cold. I didn’t want to miss the battle. But it was not possible to try to save any energy beacuse the competition was high! I was first up against Annika, a girl who began training for Nelle five years ago(!) Next battle was against Emma, a girl who worked as a pole dance instructor in the states and now she works as a yoga and Pilates instructor. In other words, she’s super bendy! Last but not least, I battle against Clara who started training about the same time as me but has advanced tremendously the last semester.
After that did we take it to a new level. All participants choose a song of their own to improvise to. I was so impressed, everyone had their own personal styles and attitudes! For my part, it was the first time I improvised and the first time I performed in front of  a “small audience” (not counting New Year’s Eve). I had prepared a lot of tricks in my head but when I got up there, my head went blank and I lost all thoughts. I’ll have to practise more on combinations and floor work until next time!

___________________________________________________________________

The feeling of fear mixed with delight appeared on New Year’s Eve when I realized that the club that I was in had not only one pole but two! The fear of having to perform in front of my friends (for some strange reason they believe that I can actually dance(!)) mixed with the playful monkey within me that wanted to climb up and down all night long! But stage fright delux can apparently be cured with alcohol, but I don’t think it made me that graceful. Anyway, I have finally tested my skills on stage now in the belief that no one else saw me. I only wish that I would have done more things while I was up there.

Den här veckan skulle jag egentligen ha börjat hårdsatsa på stretchningen men istället ligger jag hemma och är sjuk. Igår skulle jag ha tagit Nelle’s beckbend-klass och Serenas stretch ikväll. Tråkigast av allt är att jag troligtvis missar battle kvällen på fredag också! Planen var att battla på ren inspiration två och två i studion, ungefär som videon här nedanför. Förra gången var jag inte heller med men det hade tydligen blivit en succé!

Inte för att jag äger en katt längre, men den här stämmer ju så bra!

Jag kände mig smått galen som tackade nej till en akrobatisk kväll med pole-gänget på nyårsafton men istället åkte jag ner till Göteborg med nya kärleken. Mysigare sällskap hade jag däremot inte kunnat hitta! Där borta väntade en härlig weekend med nya bekantskapskretsar som praktiskt taget rivstartade det nya året. Om 2012 fortsätter i samma rasande takt som 2011 återstår dock att se. Förra året bjöd på många händelserika överraskningar som jag aldrig kunnat ana mig till. Så här vid årsskiftet kanske man borde blicka tillbaka och reflektera över alla dessa händelser som haft störst påverkan. Värt att minnas: ledsna som glada upplevelser, de har alla en viktig roll här i livet. 

“Syftet med en relation är att bestämma vilken del av dig själv du skulle vilja se uppenbara sig, inte vilken del av någon annan du kan fånga och behålla”
- Hämtat från ett klokt blogginlägg.

Känslan av att verkligen kunna vara sig själv och bli uppskattat för den du är bland likasinnade är oslagbar ♥ En känsla av frihet som knappt kan beskrivas.

Så var julen över och mysigare julafton hade jag inte vågat drömma om. Dels bjöd den på trevligt sällskap med nya kärleken och hans familj samt en helt del nya upplevelser. Bland annat provade jag både sill och snaps till julbordet, vilket jag har ratat starkt tidigare år. Och dagen tycktes aldrig ta slut, först klockan 11 på morgonen dagen efter stapplade jag hem till en efterlängtad sömn.

Det här är ännu en av Pablo’s övningar som jag passade på att nöta rejält idag. Nu när jag är frisk och äntligen kan träna igen passade jag på att göra det som jag tycker är roligast men även svårast! Även om kroppen kändes extra tung och konditionen sämst. Halva kvällen gick åt till att försöka vrida upp mig från en spinn till en handspring/flagga om och om och om igen. Dumt nog gjorde jag bara från en sida vilket kanske inte var helt optimalt. I morgon kommer jag säkerligen känna mig snedtränad. Men det gick i alla fall lite framåt även om jag behöver vrida upp mig mycket tidigare. Det ser ut som om jag tappar all momentum i slutet av snurren. Alla tänkbara tips på förbättring är välkomna!

Så här ska det se ut:

Det här är förvisso en gammal video på min förra katt, men hon är så söt! När jag fick henne var hon extremt rädd för vatten så jag fick tipset av en vän att försöka vänja henne vid vatten. Jag vet inte riktigt hur jag lyckades men numera älskar hon det och så fort man sätter på kranen kommer hon springandes. Lättroad liten krabat.